Vilket höstväder det varit idag. Regnigt, blåsigt och kallt.

Sonen kom hem med blöta fötter för skorna är slitna och tar in vatten. Det var bara att åka till skoaffären och köpa nya. I dag hade jag tur för han hittade skor som han ville ha som inte var så dyra för en gång skull. Det är ju så viktigt att ungdomarna har det "rätta" på sig och det kan jag inte styra över längre.

 Jag köpte ett par snygga, svarta stövlar  (kunde inte låta bli) så nu är jag riggad för hösten som faktiskt börjar på allvar i morgon då vi går in i oktober. Det går så fort! Jag hinner inte med.

En gammal dam sa till mig att:

 "ju äldre man blir, ju snabbare går tiden".

 Det ligger något i det.

Jag är jätteglad när ni kommenterar mina inlägg och det vill jag ha mer av. Kommenterar så mycket ni vill!!!

I bland händer det att jag får höra kommentarer "utanför bloggen". Man lägger sina egna värderingar om mina inlägg. Jag tycker att det är kul med min blogg och vad som ska skrivas bestämmer jag för det är min, bara min blogg. Jag skriver gärna i jagform för det handlar om mig, i min vardag och allt som jag gör och ibland inte gör utan skulle vilja göra.

Sedan får man tycka vad man vill om det men jag tycker om det :)

I bland kanske det hoppa en groda ur min mun men det står jag ut med och ni har inget val, stackars ni som måste läsa...eller inte.

Se upp för grodan till höger i bild!!!

Var kom den ifrån?

Den är jag absolut oskyldig till!

Det regnde under hela hundpromanaden men det gjorde inget för jag har gått med ett leende på läpparna hela tiden. Föreläsningen gick kanon och jag hoppas att åhörarna fick med sig tankar att fundera vidare på. När jag kom in igen, från den blöta promanden, firade jag min lyckade dag med en Mariabulle och kaffe. Det är jag väl värd fastän det bara är tisdag?

God morgon!

Har sovit riktigt gott faktiskt och det gjorde jag säkert för att jag förberedde allt i går. Vilken utmaning jag har framför mig i dag, en härlig sådan. Jag gillar att pratar om det jag "brinner" för, VÄRDEGRUND.

Nu ska jag bara värma upp min röst och det kan jag göra i bilen. "Prata upp min röst" gör jag genom att tala för mig själv. Andra bilister jag möter, tror väl att jag är knäpp eller bara är glad och sitter och sjunger, men det bjuder jag på.

 Jag "spelar upp en inre film" som visar hur jag lyckas och är en trevlig, påläst och framgångsrik talare.

Jag tänker på S-A-F (stolt, artig och förberdd).

Klockan är läggdags och hundarna har kissat en sista gång och jag med ha ha. Vilken tur att inte jag behöver springa ut och lyfta på benet, det hade varit väl kallt men grannen hade kanske gillat det, eller kanske inte. 

 Ska lägga mig och läsa en liten stund.

NATTI NATTI och SOV GOTT!!!

Nu är jag redo att föreläsa i morgon. Ibland förstår jag inte varför jag utsätter mig för detta. För jag är nervös men det är bara bra för då tar man det på allvar.

Nu ska jag bara "rota" fram kläder för morgondagen.

Det är viktigt att tänka på hur jag är klädd - andra gör det.

Jag har fått lära mig att klä sig ett snäpp bättre än mina åhörare, men ändå har samma stil så att de känner igen sig i mig.

Det är viktigt att tänka på att klä upp mig, inte klä ut mig.

Det är viktigt att det fortfarande är jag.

Nu har jag ingen aning om hur dessa åhörare brukar klä sig och då väljer jag mörka enkla kläder har jag lärt mig.

Mörka kläder uppfattas som enkla och stilrena och ger ett seriöst intryck. Ingen kan tycka att jag är felklädd.

Hos kvinnor som föreläser är det kragen, smycken och örhängen man fokuserar på. Även om inte åhöraren själv är medveten om att han eller hon noteraren avvikelse, har det stor betydelse för hur jag kommer att uppfattas.

Ni ser, det är mycket man ska tänka på som föreläsare!!!

Det som ofta gör ett gott intryck är bl.a.:

•  mörka färger på kavaj, kjol och byxa
• enkla, ljusa, enfärgade skjortor och blusar
• mörka välputsade skor
• accessoarer som klocka, pennor, portfölj och glasögon i gott skick
• diskreta smycken
• lugna gester
• leenden
• bestämda rörelser
• rak kroppshållning
• stadig och varm blick

Fånigt kan man tycka, att vad jag har på mig har betydelse, men det har betydelse. Jag värderas inte bara för vad de hör utan också vad de ser.

Det känns lite läskigt men som sagt var nu är det bara att löpa linan ut.

Sitter här och försöker värma upp inför föreläsningen i morgon. Just nu är allt i ett sådant förvirrat tillstånd.

Tankarna på allt jag vill säga rusar runt i huvudet och jag har ingen ordning på dem alls.

Sitter dessutom och fryser för jag har varit ute i regn och kyla. Ska hämta ett par gosiga sockar att ta på mig vilket jag inte har haft sedan i våras men nu är det nog dags.

Ett par goa raggsockar hade varit fint!

En familj placerar sin sjuka gamla mamma på ett äldreboende och hoppas att hon ska få det bra där.

Nästa morgon blir hon badad av en person som sedan ger henne en rejäl

frukost och sätter henne i en rullstol som de kör ut i dagrummet. Där har hon utsikt över

trädgården. Kvinnan verkar ha det bra där men efter en stund börjar hon långsamt och oroväckande luta åt vänster.

Två sköterskor rusar snabbt fram till kvinnan och rätar upp henne innan hon ramlar ur stolen.

Phu! Det var nära ögat!

Så sitter hon stilla ett tag men efter en stund lutar hon långsamt åt höger. Sköterskorna springer åter fram till henne och rätar upp henne.

Det är fortsätter hela dagen och personalen börjar diskutera om sidoskydd som hindra den gamla damen från att falla åt sidorna.

På kvällen kommer kvinnans familj för att se hur deras mamma trivs i sin nya miljö.

"Hur har du det här mamma? Är personalen trevlig? fråga de.

"Jo, det är ganska bra" svarar hon. "Men de låter mig inte prutta i fred..."