Jag kom och tänka på när vi barn, i familjen var små och då som nu vill man inte vara eller känna sig annorlunda. Pappa fick köpa en stor bil för att alla skulle få plats med fru och alla barnen. Vi hade också en stor hund som alltid skulle följa med.

 Det fick bli en marinblå, stor amerikansk bil. Säterna var ljusblå och hela som soffor. Lagen om att använda bälte fanns inte så vi barn kunde sitta i långa rader både fram och i baksätet. Fatta att jag kände mig annorlunda när alla andra hade "normala" bilar. Jag skämdes för vår stora bil och när pappa skulle skjutsa mig till skolan fick han stanna en bit ifrån så ingen på skolgården fick se vilken hemsk bil vi hade. Idag kan jag skratta åt detta. Idag hade jag varit stolt över bilen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att skriva här i bloggen har varit väldans kul...men var sak har sin tid eller hur? Jag borde ha väldans spännande saker framöver att skriva om men det tänker jag inte göra...   Jag har fått ett nytt jobb som teamledare och det ska bli så spänn...

Min lilla prinsessa...         

Visst är jag en snygging....        Harry...mattes bus! ...

   Lisa och Harry   Snällt sitter de nyklippta vovvarna och väntar på matte som gör sig redo för en promenad.     ...

Lisa är den förståndige av hundarna och hon vet så väl vad som är på gång...klippning. Då har man ju inte så bråttom in precis, nä då, då kan man springa i trädgården, vara väldans upptagen och jag kan ropa mig hes...för hon hör inte...vill inte... ...